publicerad: 2021  
tuffa tuffade tuffat
verb
tuff`a
● ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, ut åstad­komma ett ljud som upp­fattas som snar­likt "tuff" om ång­lok eller dylikt; ofta mest med tanke på lokets (el. tågets) rörelse
tuffa (in/ut) (någonstans)
tuffa (in) (någonstans)
tuffa (ut) (någonstans)
tåget tuffade in på stationen; ångaren tuffade iväg ner­för floden
belagt sedan 1921; av ljud­härmande urspr.
tuffatuffande
tuffa på, tuffa till