SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tjäll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tjäll·etenkel boning åld. el. skämts.hush.sedan 1346testamente upprättat av kaniken Henrik i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tiäld ’hölje; tält; tjäll’; jfr tält