publicerad: 2021  
väktare väktaren, plural väktare, bestämd plural väktarna
väkt·ar·en
substantiv
väk`tare
person som har till upp­gift att hålla vakt särsk. på natten
väktaruniform; nattväktare
sär­skilt om person an­ställd i bevaknings­företag
väktarna gick en rond var tredje timme
äv. mer el. mindre bildligt
moralens väktare
lagens väktare polisen, ordnings­maktenlagens väktare försökte lugna ner publiken under matchen
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska vaktare, väktare; av lågtyska wechter, tyska Wächter med samma betydelse; till vakt