publicerad: 2021  
virvel virveln virvlar
virvl·ar
substantiv
vir`vel
1 rund eller spiralformad bildning av (visst) hastigt kretsande, rörligt material mest vätska el. gas
rökvirvel; strömvirvel; vattenvirvel
år­tagen bildar virvlar i vattnet; virveln när bad­karet töms
○ äv. med ton­vikt på själva rörelsen
löven dansade i virvlar på gräs­mattan
○ äv. om ställe i hår­botten där hår­stråna växer åt olika håll
han har en virvel i nacken
○ äv. bildligt med ton­vikt på det hastiga och okontrollerade ofta plur.
nöjesvirvel
i dansens virvlar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Hästläkedom i En Antecknares Samlingar); fornsvenska hvirvil; gemensamt germanskt ord, bildat till värva i bet. 'vända sig om­kring'
2 serie av jämn­starka, mycket snabba slag som slås på slag­instrument och dylikt
virveltrumma; trumvirvel
han slog en virvel på trumman; hon slog en nervös virvel med fingrarna mot bordet
belagt sedan 1730