SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abalienation [-∫o´n] substantiv ~en ~er ab·alien·at·ion·enav­yttring av (fast) egendom särsk. av kronans gårdar till en­skilda mot­tagare under 1600-talet ngt åld.ekon.historia.abalienationer kunde ske genom donation, köp eller förpantningsedan 1650till lat. ab´- ’bort från; utan’ och alienation