SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abduce´ra verb ~de ~t ab·duc·er·arröra (en kropps­del) från kroppens eller en kropps­dels mitt­linje med.JFRjämföradducera patienten kunde inte abducera fingrarna, med undan­tag av tummenabducera (ngt)sedan trol. åtm. 1910-taletav lat. abdu´cere ’föra bort från’ Subst.:vbid1-906987abducerande, vbid2-906987abducering; abduktion