SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
absolution [-∫o´n] substantiv ~en ab·sol·ut·ion·ensynda­förlåtelse vanligen förmedlad genom präst admin.relig.tid.JFRcohyponymbikt få absolutionge absolutionförst på döds­bädden fick han absolution för brottetabsolution (för ngt/SATS)sedan 1617av lat. absolu´tio ’fri­kännande’, till absol´vere ’fri­göra’; jfr 1absolut