tryckår: 2009
absolution
[-∫o´n]
substantiv ~en
ab·sol·ut·ion·en●syndaförlåtelse
vanligen förmedlad genom präst
admin.relig.tid.JFRcohyponymbikt
få absolutionge absolutionförst på dödsbädden fick han absolution för brottetabsolution (för ngt/SATS)sedan 1617av lat. absolu´tio ’frikännande’, till absol´vere ’frigöra’; jfr 1absolut
