SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
abstinen´s substantiv ~en abs·tin·ens·enav­hållsamhet särsk. från njutnings­medel på grund av tidigare (miss)bruk psykol.abstinensbesväräv.abstinens­besvär när drogen går ur kroppen får man abstinensäv. bildligt, ofta med ton­vikt på besväribl. skämts.abstinensen efter fotbolls-VMsom pensionär lider han av abstinens efter att i många år ha stått i centrumabstinens (från ngt)sedan 1876av lat. abstinen´tia med samma betydelse, till abstine´re ’av­hålla sig’