SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
acciden´s [aks-] substantiv ~en ~er ac·cid·ens·en1ngt till­fälligt och mindre väsentligt i tingens väsen särsk. fil.fil.egenskapen svart hos en bil är en accidens efter­som svart inte är en av de egenskaper som definierar före­målet bilsedan 1827av lat. acc´idens med samma betydelse, till accid´ere ’falla ned; in­träffa’ 2vanligen plur. accidens­tryck litt.vet.sedan 1825