tryckår: 2009
acklamation
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
ac·klam·at·ion·en●ljudligt och (nästan) enhälligt bifall
som gör omröstning överflödig; vid val i mindre grupper o.d.
samh.hon omvaldes med acklamation○äv. allmännarefinansministern får godkänt med acklamation för sitt budgetförslagsedan 1645av lat. acclama´tio med samma betydelse, till acclama´re ’ropa bifall’; jfr exklamation, proklamera, reklamera
