SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
acklamation [-∫o´n] substantiv ~en ~er ac·klam·at·ion·en●ljudligt och (nästan) en­hälligt bi­fall som gör om­röstning över­flödig; vid val i mindre grupper o.d. samh.hon om­valdes med acklamation○äv. all­männarefinans­ministern får god­känt med acklamation för sitt budget­förslagsedan 1645av lat. acclama´tio med samma betydelse, till acclama´re ’ropa bi­fall’; jfr exklamation, proklamera, reklamera