SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
adresse´ra verb ~de ~t adress·er·ar1förse med adress komm.brevet är inte adresserat till henneäv. ut­vidgatrikta talet verkade egentligen vara adresserat till en annan publikadressera ngt (till ngn/ngt)sedan 16572sär­skilt rikta sig till ngn, i sam­band med ett an­förande e.d. komm.hon adresserade ofta NN i sitt taladressera ngnsedan 17793ta i­tu med och försöka lösa af.adressera ett problemadressera ngtsedan åtm. 1994Subst.:vbid1-100786adresserande, vbid2-100786adressering