SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
adver´b substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ad·verb·ettyp av ord som betecknar till­kommande om­ständigheter av o­lika slag (tid, rum, sätt, orsak m.m.); anv. som bestämning till verb, adjektiv, annat adverb el. hel sats; o­böjligt men ofta komparerbart språkvet.JFRcohyponymadverbial gradadverbtidsadverbmodala adverbnågra av de vanligaste adverben är ”nu”, ”då”, ”här” och ”där”sedan 1804av lat. adver´bium ’till verbet’; jfr verb