publicerad: 2021  
moral moralen moraler
mor·al·en
substantiv
mora´l
1 upp­fattning om rätt och orätt som styr värdering av handlingar all­mänt rådande el. individuell
moralbegrepp; moralisk; moralitet; moralpredikan; affärsmoral; pliktmoral
etik och moral; naturlig och allmän­mänsklig moral; predika moral och goda seder
○ spec. om normer för sexuell sam­levnad
den gamla moralen tillät inte sexuellt um­gänge utan­för äktenskapet
○ äv. förmåga att handla i enlighet med all­mänt accepterade regler för rätt och orätt
han saknar totalt moral
○ ibland ironiskt
moralens väktare
belagt sedan 1748; av franska morale med samma betydelse; av lat. mora´lis 'som har med sederna att göra', till mo´s 'sed'
2 knappast plur. (kollektiv) andlig styrka som kan tillgodogöras i kamp­situation
JFR anda 1
kampmoral; stridsmoral
truppens moral var god
belagt sedan 1916
3 djupare lärdom som kan erhållas av berättelse eller dylikt ofta av sede­lärande slag
sensmoral
sagans moral är att man inte ska förhäva sig
belagt sedan 1795