SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
affinite´t substantiv ~en ~er af·fin·itet·en(grad av) inne­boende överens­stämmelse mellan o­lika storheter JFRcohyponymsläktskapcohyponymfrändskap hennes konst har en viss affinitet med impressionisternasaffinitet (med ngn/ngt), affinitet (mellan ngra)sedan 1777till lat. affi´nitas ’grannskap; släktskap’