SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
air [ä´r] substantiv ~en ~er ´rer el. ä`rer] air·en1knappast plur. an­tydd stämning psykol.en air av mystik vid­låder alkoholenhon hade en air av förnämitet kring sigäv.upp­syn en hög­dragen airsedan ca 1700av fra. air med samma betydelse; av grek. ae´r ’luft’ 2typ av dans­visa dans.musikäv.arieartad sång äv.melodisk instrumentalsats Bachs air i G-dursedan 1740Ulla sjöng en liten air, vita bröstet det svällde och lyfte halsduken.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 51