SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
alba [al´-el.al`-] substantiv ~n albor alb·an1ett vitt skjortliknande (under)plagg som in­går i vissa präst­dräkter särsk. om svenska kyrkans mässkjorta kläd.sedan 1566till lat. al´bus ’vit; ljus­stark’ 2typ av medel­tida provensalsk sång som skildrar älskande pars av­sked vid sol­uppgången; morgonens mot­svarighet till serenaden admin.musikalban i Romeo och Juliasedan 1848av provensalska alba (fra. aube) ’gryning’; samma ord som alba 1