SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
allitteration [-∫o´n] substantiv ~en ~er al·litter·at·ion·entyp av rim som inne­bär att tryck­starka ord som står nära var­andra börjar på vokal eller samma konsonant i (äldre) poesi, ord­språk o.d. språkvet.SYN.synonymuddrim JFRcohyponyminrim allitterationen är den äldre germanska diktningens främsta känne­teckenden karakteristiska allitterationen i ut­tryck som ”hals över huvud”allitteration (med ngt), allitteration (mellan ngra)sedan 1773av fra. allittération med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och litt´era ’bok­stav’; jfr litteratur