SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
allokera [-ke´-] verb ~de ~t al·lok·er·ar1rationellt fördela varor el. resurser; särsk. i fråga om politiska åt­gärder för att ut­jämna skillnader mellan o­lika om­råden samh.allokera utbildnings­platser och jobb till gles­bygdernaallokera ngt (till ngt)sedan 1952efter eng. allocate med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och loca´re ’placera’; jfr loco 2reservera (ut­rymme i dator­minne) för data­mängd databehandl.allokera ngt (för ngt)sedan 1980-taletSubst.:vbid1-102499allokerande, vbid2-102499allokering