SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`lruna substantiv ~n alrunor al|­run·anen potatis­växt med rot­stock som liknar en människa och förr an­sågs ha magisk kraft bot.sag.SYN.synonymmandragora alrunan skulle plockas på galg­backen vid ny­måneäv. om (docka av) rot­stockensedan 1659av ty. Alraune med samma betydelse; besl. med all och runa