SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
an´ adverb 1i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn. i riktning mot ngt för att ut­peka målet för verksamheten etc. i fråga; ofta med förbleknad rumsbetydelse Nollanfallaangripaknyta an till ngtta sig an en upp­giftslå anav och anfram och till­bakadet var en nervös filmare som vankade av och an i biografens foajé under visningen sedan slutet av 1200-talet (i an­svar)Westgöta-Lageni bet. ’på; vid; in­till’ av lågty., ty. an, i bet. ’emot’ in­hemskt, i t.ex. anlete, anskrämlig, ansvar 2i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn. till full­bordan av förloppet, handlingen etc. i fråga Nollanordnaanskaffaantändasedan 1517 (i an­hängare)brev från riksföreståndaren Sten Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)3till vid kreditering bokför.an NN:s kontosedan 1802