tryckår: 2009
an´
adverb
1i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn.
i riktning mot ngt
för att utpeka målet för verksamheten etc. i fråga; ofta med förbleknad rumsbetydelse
Nollanfallaangripaknyta an till ngtta sig an en uppgiftslå anav och anfram och tillbaka
det var en nervös filmare som vankade av och an i biografens foajé under visningen
sedan slutet av 1200-talet (i ansvar)Westgöta-Lageni bet. ’på; vid; intill’ av lågty., ty. an, i bet. ’emot’ inhemskt, i t.ex. anlete, anskrämlig, ansvar
2i konstruktioner med verb; ofta i sammansättn.
till fullbordan
av förloppet, handlingen etc. i fråga
Nollanordnaanskaffaantändasedan 1517 (i anhängare)brev från riksföreståndaren Sten Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)3till
vid kreditering
bokför.an NN:s kontosedan 1802
