publicerad: 2021
andas
andades andats
verb
an`das 
1
regelbundet dra in (luft) i lungorna och åter släppa ut den för att tillföra kroppen syre och transportera bort koldioxid
han andades tungt; den sjuka andades lugnare nu
○
äv. med tonvikt på en av riktningarna
någon andas något (på någon)
någon andas någon (i något)
andas fabriksdamm; andas rosens doft; doktorn bad henne andas djupt; en berusad man som andades vin på dörrvakten; hon andades honom i ansiktet
○
äv. något utvidgat
fiskarna andas med gälar; hudens förmåga att andas
○
äv. mer el. mindre bildligt
högtidligt
uppehålla livet
så länge jag lever och andas ska jag älska dig!
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska anda, andas; till
ande
2
ge ifrån sig ett intryck av viss stämning eller dylikt
allt andades frid; det finns inget i föreställningen som andas lidelse
○
särskilt beträffande (oavsiktligt) intryck från yttrande eller dylikt
betänkandet andas osäkerhet inför problemet; anförandet andades att han samtidigt talade för två saker
belagt sedan 1796
3
säga (något) på ett mycket tyst och dämpat sätt vanligen äv. mycket privat
JFR
1viska 1
"Älskling!" andades hon
○
särskilt med tonvikt på (det hemliga) innehållet, i nekande uttryck
antydningsvis röja
du får inte så mycket som andas ett ord om detta
belagt sedan 1755
andasandande
Med sparsamhet och övertid
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen. Stig Sjödin, ur Porträtt ifrån bruket (i Sotfragment, 1949)
drog han fram tre pojkar till studenten.
Han andades och levde genom dem,
de blev trappor mot solen. Stig Sjödin, ur Porträtt ifrån bruket (i Sotfragment, 1949)
