tryckår: 2009
an`das
verb andades andats
and·as1regelbundet dra in (luft) i lungorna och åter släppa ut den
för att tillföra kroppen syre och transportera bort koldioxid
med.SYN.synonymrespirera
han andades tungtden sjuka andades lugnare nu○äv. med tonvikt på en av riktningarnaandas fabriksdammandas rosens doftdoktorn bad henne andas djupthan andades henne i nackenen berusad man som andades billigt vin på henne○äv. ngt utvidgatfiskarna andas med gälarhudens förmåga att andas○äv. mer el. mindre bildligtuppehålla livet
högt.så länge jag lever och andas ska jag älska NNandas (ngt) (med/genom ngt), andas ngt (på ngn), andas ngn (i ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. anda, andas; till ande
2ge ifrån sig ett intryck av
viss stämning e.d.
komm.allt andades friddet finns inget i föreställningen som andas lidelse○särsk. betr. (oavsiktligt) intryck från yttrande e.d.betänkandet andas osäkerhet inför problemetflygbladet andas invandrarfientlighetanförandet andades att han samtidigt talade för två sakerandas ngt/SATSsedan 17963säga (ngt) på ett mycket tyst och dämpat sätt
vanligen äv. mycket privat
komm.JFRcohyponym1viska 1
”Älskling!” andades hon○särsk. med tonvikt på (det hemliga) innehållet, i nekande uttryckantydningsvis röja
du får inte så mycket som andas ett ord om dettaandas ngt/SATS (om ngt/SATS)sedan 1755Subst.:vbid1-103794andande (till 2 + 3),
andning (till 1 + 2)
Med sparsamhet och övertid drog han fram tre pojkar till studenten. Han andades och levde genom dem, de blev trappor mot solen.Stig Sjödin, ur Porträtt ifrån bruket (i Sotfragment, 1949)
