publicerad: 2021  
ankomma ankom ankommit ankommen ankomna, presens ankommer
an|­komm·er
verb
an`komma
1 anlända särsk. om (passagerare med) reguljärt transport­medel till station
SE ankomst MOTSATS avgå 1
ankommande
något ankommer (någonstans) (tid)
tåget an­kommer (till) Ume­å klockan 13.45
○ äv. all­männare, sär­skilt i part.
an­kommande gods; ett förband under­höll de tidigast an­komna festival­besökarna
belagt sedan 1541; av lågtyska ankomen, tyska ankommen med samma betydelse
2 äv. lös förbindelse, se komma an ligga in­om ansvars­området för viss person el. grupp
något ankommer på någon/något
något ankommer på någon
något ankommer på något
det an­kommer på styrelsen att besluta i frågan
belagt sedan 1719
3 ofta lös förbindelse, se komma an bero
något ankommer på någon/något/sats
något ankommer på någon
något ankommer på något
något ankommer på sats
det an­kommer på ut­vecklingen under de närmaste dagarna om problemet kan lösas
belagt sedan 1753