publicerad: 2021  
anmärkning an­märkningen an­märkningar
an|­märk·ning·en
substantiv
an`märkning
1 på­visande av fel
betalningsanmärkning
en anmärkning (mot/på någon/något) (för något/att+verb/sats)
en anmärkning (mot någon) (för något)
en anmärkning (mot någon) (för sats)
en anmärkning (mot någon) (för att+verb)
en anmärkning (mot något) (för något)
en anmärkning (mot något) (för sats)
en anmärkning (mot något) (för att+verb)
en anmärkning (någon) (för något)
en anmärkning (någon) (för sats)
en anmärkning (någon) (för att+verb)
en anmärkning (något) (för något)
en anmärkning (något) (för sats)
en anmärkning (något) (för att+verb)
hon riktade allvarliga an­märkningar mot säkerhetsföreskrifterna
spec. (förr) i skol­sammanhang an­teckning om dåligt upp­förande
han fick an­märkning för sen an­komst
ibland med bara an­tydd kritik brist, störning
kollektiv­trafiken fungerade utan an­märkning
belagt sedan 1769
2 kortare yttrande eller kommentar
en anmärkning (om något/sats)
en anmärkning (om något)
en anmärkning (om sats)
noter och an­märkningar; över­sättarens an­märkning; hon fällde några ironiska an­märkningar
belagt sedan 1716