SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
annekte´ra verb ~de ~t an·nekt·er·arta (land­område) i besittning vanligen med våld mil.Israel annekterade östra Jerusalem 1967annektera ngtsedan 1866av lat. annec´tere ’förena med’, till ad´ ’till’ och nec´tere ’knyta; fästa’; jfr annex Subst.:vbid1-104857annekterande, vbid2-104857annektering; annexion, annektion