SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a´pel substantiv ~n aplar apl·aräppel­träd särsk. om vild­apel bot.rum.surapeläv. om mot­svarande trä­virkeäv. om när­besläktade prydnads­trädguldapelrosenapelsedan 1282testamente upprättat av lagmannen i Värend Folke Karlsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. apald, apal; gemens. germ. ord; nära besl. med äpple