SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
apoteos [´s] substantiv ~en ~er apo·te·os·enupp­höjande (av människa) till gud admin.relig.JFRcohyponymförgudning äv. bildligtförhärligande nekrologen formade sig till en veritabel apoteossedan 1818via fra. av grek. apothe´osis ’förgudning’; jfr teo-