SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ar`betare substantiv ~n äv. vard. arbetarn, plur. ~, best. plur. arbetarna arbet·ar·en1person som yrkesmässigt ut­för visst fysiskt arbete av mer el. mindre kvalificerat slag, för produktion, förädling, reparation etc.; särsk. in­om industrin arb.yrk.JFRcohyponymjobbare 1 kroppsarbetarevarvsarbetarearbetare och tjänste­mäni plur. ofta om så­dana personer som samhälls­klassMarx upp­maning till arbetarna i alla länder att förena sigäv. all­männareperson som arbetar för visst syfte handens och hjärnans arbetaresedan senare hälften av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. arbeidare 2ving­lös individ hos samhälls­bildande insekter som tjänar sam­hället men själv inte fort­plantar sig; hos t.ex. bina, myrorna och termiterna; vanligen om o­fruktsamma honor zool.JFRcohyponymarbetsbi sedan 1860