SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
arena [are`-äv.are´-] substantiv ~n arenor aren·anstörre, an­lagd plats för tävling eller skåde­spel oftast med in­syn från alla håll; ibl. inklusive åskådarutrymmen rum.scen.cirkus­hästarna galopperade in på arenangladiatorernas blodiga kamp på arenanäv. bildligtNN lämnade hastigt den politiska arenansedan 1818; i bildlig betydelse sedan 1985av lat. are´na ’sand(fält); skåde­bana’