tryckår: 2009
armé
substantiv ~n ~er
armé·er●försvarsgren som innefattar en stats landstridskrafter
admin.mil.JFRcohyponymflygvapencohyponym2marin 1
arméchefarmékåryrkesarmégå in i arménchefen för armén○äv. om stor, självständigt verkande enhet inom dessa stridskrafterden omringade sjätte armén kapitulerade○äv. om t.ex. en upprorsrörelses stridskrafterbefrielsearmé○äv. bildligtstor skara
en armé av barnen hel armé av gräshopporstående arméarmé som är organiserad i fredstid och stridsbereddsätta armén på fredsfotanpassa organisationen av krigsmakt till fredsförhållandenmest vid beskrivning av äldre förh.
som krigsminister 1919 skulle Churchill sätta armén på fredsfot
sedan ca 1605av fra. armée med samma betydelse, till armer ’beväpna’; till lat. arma´re ’utrusta; beväpna’; jfr armada
