publicerad: 2021  
1klocka klockan klockor
klock·an
substantiv
[klåk`a]
1 (om­vänt) bägar­format, kläpp­försett, klingande metall­föremål särsk. anv. i kyrkliga samman­hang
klockklang; silverklocka; vällingklocka
klockan klämtar; klockorna i Storkyrkan ringde till guds­tjänst
äv. om före­mål med annat ut­seende men liknande funktion
alarmklocka; dörrklocka; ringklocka
äv. om före­mål med liknande ut­seende men annan funktion i sammansättn.
klockan klämtar för någon någon ska döel. lämna sin tjänst, sitt upp­drag eller dylikt: klockan klämtade för den siste fyr­vaktaren
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska klukka, klokka 'ring­klocka; kyrk­klocka'; av medeltidslat. clocc´a 'kyrk­klocka'; ljud­härmande
2 an­ordning för tidmätning som med visare eller siffror an­ger tiden (klock­slaget) på dygnet
JFR 3ur
klockfjäder; armbandsklocka; köksklocka; moraklocka; väckarklocka; väggklocka
klockan går rätt; klockan går fel; klockan går före; klockan går efter; klockan saktar sig; klockan tickar; klockan slog sex; ställa klockan; ställa fram klockan; ställa till­baka klockan; dra upp klockan; sätta klockan på ringning; värden började snegla på klockan och de förstod att det var dags att gå hem
äv. tid­punkt på dygnet
klockan tal
klockan nio på kvällen; klockan är fem minuter i tolv
äv. om liknande an­ordning för mätning av tid (utan an­givande av klock­slag)
äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för bakåtsträveri eller dylikt
han är ingen EU-fantast men han in­ser att vi inte kan vrida klockan till­baka
det ringer ingen klocka det låter inte bekantdet ringer ingen klocka när du säger hans namn, men jag känner kan­ske igen honom när vi träffas
en biologisk klocka en om­kopplings­station i hjärnan som följer dygnets rytmoch får kroppsliga och själsliga funktioner (kroppstemperatur, insomning, arbets­förmåga, humör etc.) att i sin tur växla mellan höga och låga nivåer i en dygns­cykel; äv. all­männare om inre faktorer, hormoner och dylikt: biologiska klockor finns hos både encelliga och flercelliga organismer
en kamp mot klockan se kamp
förstå vad klockan är slagen förstå vad man har att väntadet är bara att hoppas att polisen klarar upp brottet och att förövarna förstår vad klockan är slagen
klockan är bara barnet var­dagligtklockan är inte mycketni ska väl inte gå hem redan, klockan är ju bara barnet!
vrida klockan till­baka gå till­baka i tidenjag önskar att jag kunde vrida klockan till­baka och ha mina miss­tag ogjorda
belagt sedan 1686
Klockan klämtar för dig. Svensk titel på roman av Ernest Hemingway (1940) med handlingen förlagd till spanska inbördes­kriget
2klocka klockade klockat
verb
[klåk`a]
1 ta tid på någon, vid tävling eller dylikt
någon klockar något någon klockar någon (för något)
han klockades för 10,28 på 100 meter
belagt sedan 1941
2 vanligen perfekt particip ge klockform åt kjol eller dylikt
något är klockat
en klockad kjol
belagt sedan 1931
klockaklockande, klockning