SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
armé substantiv ~n ~er armé·erförsvars­gren som inne­fattar en stats land­stridskrafter admin.mil.JFRcohyponymflygvapencohyponym2marin 1 arméchefarmékåryrkesarmégå in i arménchefen för arménäv. om stor, själv­ständigt verkande enhet in­om dessa strids­krafterden om­ringade sjätte armén kapituleradeäv. om t.ex. en upprors­rörelses strids­krafterbefrielsearméäv. bildligtstor skara en armé av barnen hel armé av gräs­hopporstående arméarmé som är organiserad i freds­tid och strids­bereddsätta armén på fredsfotan­passa organisationen av krigs­makt till fredsförhållandenmest vid beskrivning av äldre förh.som krigs­minister 1919 skulle Churchill sätta armén på freds­fot sedan ca 1605av fra. armée med samma betydelse, till armer ’beväpna’; till lat. arma´re ’ut­rusta; beväpna’; jfr armada