SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ars`el substantiv arslet äv. ~et, plur. ~, best. plur. arslen el. ars`lears`le ~t, plur. ~n, best. plur. ~na arsl·et●stjärt särsk. på människa starkt vard.admin.med.han fick bollen rätt i arslet○äv. om personstarkt ned­sätt.skärp dig, ditt arsel!○äv. i kraft­uttryckkyss mig i arslet!sedan 1900till fornsv. ars, gemens. germ. ord, besl. med grek. orr´os ’bak­del’, och hål