SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`rtighet substantiv ~en ~er art·ig·het·endet att vara artig admin.psykol.JFRcohyponymuppmärksamhet 2 ut­sökt artighetreserverad artighetdu ser verkligen ung ut – och det säger jag inte av artighet, jag menar det verkligenäv. om artigt yttrande el. artig handlingut­byte av artighetersom en liten artighet mot värdinnan talade de spanskaartighet (mot ngn)sedan 1798