SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ar`vedel substantiv ~en ~ar arve|­del·enarvs­lott ngt högt.jur.ofta bildligtlidandet tycks vara det ryska folkets arvedelsedan 1406öppet brev med räfstetingsdom utfärdat på Öland av riddaren Jusse Duve (Svenskt Diplomatarium)fornsv. arfdel Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.Pär Lagerkvist, ur Ångest (1916)