tryckår: 2009
1as`ka
substantiv ~n
ask·an●fasta, finfördelade rester efter förbränning
särsk. av organiska ämnen; mest av gråaktig färg
af.JFRcohyponym1sot 1
askgråtorvaskaträaskaslå askan av cigaretten○spec. om rester efter bränning av likhennes aska förvaras i en urna○äv. bildligt i uttryck för förstörelsestaden lades i (grus och) aska under krigetefterkrigstidens Warszawa reste sig ur askanklä sig i säck och askasesäck
(komma/hamna) ur askan i elden(komma) ur en svårighet in i en ännu större
att snusa i stället för att röka innebär ofta att komma ur askan i elden vad gäller nikotinberoende
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aska; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. ar´dere ’brinna’
2as`ka verb ~de ~t
ask·ar●slå av tobaksaska
från cigarr, cigarett e.d.
kokk.aska inte på golvet!aska cigaretten!aska (ngt)sedan 1594 i bet. ’strö ut aska’; 1898: aska avse 1aska
Subst.:vbid1-107988askande
substantiv ~n
ask·an●fasta, finfördelade rester efter förbränning
särsk. av organiska ämnen; mest av gråaktig färg
af.JFRcohyponym1sot 1
askgråtorvaskaträaskaslå askan av cigaretten○spec. om rester efter bränning av likhennes aska förvaras i en urna○äv. bildligt i uttryck för förstörelsestaden lades i (grus och) aska under krigetefterkrigstidens Warszawa reste sig ur askanklä sig i säck och askasesäck
(komma/hamna) ur askan i elden(komma) ur en svårighet in i en ännu större
att snusa i stället för att röka innebär ofta att komma ur askan i elden vad gäller nikotinberoende
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aska; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat. ar´dere ’brinna’
2as`ka
verb ~de ~t
ask·ar●slå av tobaksaska
från cigarr, cigarett e.d.
kokk.aska inte på golvet!aska cigaretten!aska (ngt)sedan 1594 i bet. ’strö ut aska’; 1898: aska avse 1aska
Subst.:vbid1-107988askande
