publicerad: 2021  
avbryta avbröt avbrutit avbruten avbrutna, presens avbryter
verb
a`vbryta
● hastigt få att upp­höra till­fälligt el. definitivt; med av­seende på visst förlopp
någon avbryter någon/något
någon avbryter någon
någon avbryter något
arbetsgivar­sidan av­bröt en­sidigt förhandlingarna; läkaren av­bröt behandlingen av den döende patienten
○ äv. falla (någon) i talet
JFR infalla 2
av­bryt mig inte hela tiden!; debatten var hög­ljudd och del­tagarna av­bröt var­andra ideligen
belagt sedan 1657; jfr fornsvenska afbryta 'bryta av; bryta ned'
avbrytaavbrytande, avbrott