publicerad: 2021  
avfärda avfärdade avfärdat
verb
a`vfärda
1 vägra att befatta sig med någon el. något, särsk. på det intellektuella el. känslo­mässiga planet
någon avfärdar någon/något (med något/sats)
någon avfärdar någon (med något)
någon avfärdar någon (med sats)
någon avfärdar något (med något)
någon avfärdar något (med sats)
någon avfärdar någon/något (som någon/något)
någon avfärdar någon (som någon)
någon avfärdar någon (som något)
någon avfärdar något (som någon)
någon avfärdar något (som något)
chefen av­färdade gärna obekväm kritik som osaklig
äv. all­männare förneka, dementera
han av­färdade på­ståendena om mot­sättningar i ledningen
äv. bli färdig med, bli kvitt
ärendet av­färdades på några minuter; de an­tydde att han borde gå, men han var inte så lätt av­färdad
belagt sedan 1685; urspr. i bet. 'göra färdigt; göra sig kvitt'
2 ut­forma och låta sprida formellare text eller dylikt
någon avfärdar något
av­färda en promemoria
belagt sedan 1716
avfärdaavfärdande