SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vkläda äv. a`vkläa`vklä verb avklädde avklätt, pres. avkläder äv. avklär av|­kläd·er, av|­klärvanligen lös förb., seklä av av­lägsna kläder från kläd.ofta bildligtav­lägsna (o­nödigt utan­verk) från avkläda konsten dess hög­tidlighetavkläda ngn/ngt (ngt)sedan senare hälften av 1300-talet; 1867 i bildlig bemärkelseFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. afklädha Subst.:vbid1-109891avklädande, avklädning; vbid3-109891avklädsel