tryckår: 2009
a`vkläda
äv.
a`vkläa`vklä
verb avklädde avklätt, pres. avkläder äv. avklär
av|kläd·er, av|klär●vanligen lös förb., seklä av
avlägsna kläder från
kläd.○ofta bildligtavlägsna (onödigt utanverk) från
avkläda konsten dess högtidlighetavkläda ngn/ngt (ngt)sedan senare hälften av 1300-talet; 1867 i bildlig bemärkelseFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. afklädha
Subst.:vbid1-109891avklädande,
avklädning;
vbid3-109891avklädsel

