SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
a`vrunda verb ~de ~t av|­rund·ar1äv. lös förb., serunda av 1 göra jämnare eller rundare mat.bil­sätet hade mjuka, avrundade formersärsk. bildligt med avs. på talminska eller öka till ett jämnt (runt) tal ofta till ett tal som slutar på en nolla avrunda upp­åtavrunda ned­åt9767 kr. eller, avrundat, 10 000 kr.avrunda (ngt) (till TAL), avrunda (ngt) SÄTTsedan 1790; 1869 i bildlig bemärkelse2ofta lös förb., serunda av 2 av­sluta på lämpligt sätt tid.tre Verdiarior avrundade konsertenavrunda ngt (med ngt)sedan 1865Subst.:vbid1-110594avrundande, vbid2-110594avrundning