publicerad: 2021  
sekreterare sekreteraren, plural sekreterare, bestämd plural sekreterarna
se·kret·er·ar·en
substantiv
sekrete`rare
1 person som yrkes­mässigt bi­träder chef eller av­delning i kontors­arbete
chefssekreterare; institutionssekreterare; läkarsekreterare
arbeta som personlig sekreterare; sekreteraren med­delade att chefen tog emot om en halv­timme
○ äv. person som har i (till­fälligt) upp­drag att skriva protokoll
ut­se någon till sekreterare på mötet
belagt sedan 1887; av medeltidslat. secreta´rius 'sekreterare; den som hade (det hemliga) sekretet, sigillet om hand'; jfr ur­sprung till 2sekret!!
2 person med sam­ordnande upp­gifter på högre nivå in­om före­tag eller organisation vanligen direkt under­ordnad någon chef el. styrelse
avtalssekreterare; byråsekreterare; generalsekreterare; partisekreterare; redaktionssekreterare
politisk sekreterare; Svenska Akademiens ständige sekreterare
belagt sedan 1525