SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
be´bis el. ´bis´bis substantiv ~en ~ar beb·is·en, bäb·is·enbaby vard.yrk.sedan 1969av eng. babies, plur. av baby med samma betydelse; se baby Bebis eller bäbis är ett ord av samma slag som chips och räls. För att underlätta den svenska pluralböjningen har man låtit engelskans plural-s ingå i singularformen. Det fungerar utmärkt.   Man kan fråga sig varför bebis och inte bäbis länge har varit den i första hand rekommenderade stavningen. Stavningen bebis svarar kanske mot Stockholmsuttalet men i större delen av landet uttalas ordet med ä. Det är annars mycket ovanligt att långt ä-ljud stavas med e i svenskan. Utom ord som börjar med er- (erbjuda, erfara, erinra) är det svårt att komma på något annat viktigt ord än kedja. Ett parallellfall till bebis/bäbis är räd (av engelskans raid) som ingen skulle drömma om att stava *red.