publicerad: 2021  
bågna bågnade bågnat
verb
[bå`gna] el. [båŋ`na]
● till­fälligt böjas (eller buktas ut­åt) till följd av stark på­frestning om före­mål i starkt och elastiskt material
något bågnar
träden bågnade i den hårda vinden
○ ofta mer el. mindre bildligt, i ut­tryck för att något är över­fullt
skåpen bågnade av alla upp­tänkliga ting; han var så rik att plån­boken bågnade
belagt sedan 1430–50 (Herr Ivan Lejon-Riddaren); fornsvenska bughna; jfr isl. boginn, no. bogen 'böjd'; besläktat med båge, böja
bågnabågnande