SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bår substantiv ~en ~ar bår·entill­fällig bädd för transport av sjuk eller skadad person el. för placering av en död människas kropp med.bårhusbårremlikbårrullbårsjukbårhon blev skadad och fick bäras ut på bårbåren sköts in i ambulansensedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. bar; till bära