SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bås substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bås·etav­balkat ut­rymme för ett nöt­kreatur i ladu­gård jordbr.JFRcohyponymboxcohyponymkättecohyponymspilta korna föstes in i sina båsäv. om liknande av­balkning, särsk. för hysande av en el. flera personer i visst syftejurybåsvittnesbåshan fick klä av sig i ett bås bak­om ett för­hänge av plasttelefonen stod inne i ett runt litet båsett hänglåsförsett bås på vindenspec. i is­hockey om av­balkning där spelare av­tjänar till­fälligt straffvard.JFRcohyponymutvisningsbås han fick två minuter i båset för fast­hållningäv. bildligtväljarna låter sig inte fösas in i några båsman saknar inte kon förrän båset är tomtseko sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. bas; trol. bildat till 1binda