publicerad: 2021
1bok
boken böcker
substantiv
1
längre skrift vanligen i häftad el. inbunden form; med tonvikt på (det vanligen enhetliga) innehållet
skriva en bok; läsa en bok; boken kommer ut i november; de kan inte hitta något förlag som vill ge ut boken; boken är intressant men svårläst; en bok om ensamhet och kontaktlöshet
○
äv. om större avdelning i skrift, särskilt i Bibeln
Jobs bok
○
ofta med särskilt tonvikt på innehållet såsom förtroendeingivande, bildande etc.
rätta sig efter bokens regler; enligt boken gör man så här
○
ibland med bibetydelse av något alltför teoretiskt
bokkunskaper; boklärd
dammiga böcker lär oss ingenting om livet; det där har du bara läst om i böcker
○
äv. om skrift i elektronisk form
klok som en bok
se
klok
livets bok
(tänkt) bok där människornas gärningar finns beskrivnamålningen ska föreställa döden som läser livets bok
tala som en bok
se
tala
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska bok; gemensamt germanskt ord, identiskt med
2bok; ev. med urspr. bet. 'tavla av bokträ med runor på'
2
(större) samling hophäftade blad med omslag med el. utan text el. annan skrift; med tonvikt på det konkreta föremålet
en inbunden bok; en häftad bok; binda böcker; slå upp boken på sidan 15; slå igen boken
○
särskilt för systematisk förteckning av olika slags uppgifter
○
spec. för förteckning av ekonomiska överföringar (ibland mer el. mindre bildligt)
i vissa uttryck el. sammansättn.
föra bok
vara som en öppen bok
se
vara
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
3
ålderdomligt
antal av tjugofem stycken pappersark
tjugo böcker utgör ett ris
○
äv. om förpackningar av motsvarande omfång av liknande varor
en bok bladguld
belagt sedan 1597
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok. August Strindberg, Vid avenue de Neuilly (i Sömngångarnätter på vakna dagar, 1884)
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok. August Strindberg, Vid avenue de Neuilly (i Sömngångarnätter på vakna dagar, 1884)
2bok
boken bokar
bok·en
substantiv
●
ett högväxande träd med slät, grå bark och ovala, glatta blad typiskt bl.a. för Skåne och Danmark
○
äv. om liknande (odlade) träd
vanligen i sammansättn.
boksläktet; avenbok
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag);
fornsvenska bok; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. fa´gus 'bok(träd)', ev. bildat till grek. phagei´n 'äta'
Då voro bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. Vilhelm Ekelund, Då voro bokarna ljusa (i Melodier i skymning, 1902)
simmande vit ranunkels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där
gosse jag vandrat. Vilhelm Ekelund, Då voro bokarna ljusa (i Melodier i skymning, 1902)
