publicerad: 2021  
böjlig böjligt böjliga
böj·lig
adjektiv
böj`lig
● lätt att böja vanligen om lång­smalt före­mål (el. kropp)
JFR elastisk
vara mjuk och böjlig i kroppen; de böjliga grenarna svajade under hans tyngd; materialet är bär­kraftigt och än­då böjligt
○ äv. bildligt lätt att an­passa
SYN. foglig
hon är öd­mjuk och böjlig och protesterar sällan
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska bögheliker