publicerad: 2021  
bökig bökigt bökiga
bök·ig
adjektiv
`kig
helt oordnad
JFR rörig
bökig (för någon) (att+verb)
den bökiga eftermiddags­trafiken
äv. med ton­vikt på handlingen obekväm och stökig
en bökig match; det är bökigt att ha små­barnen med sig när man handlar
äv. bildligt ostrukturerad
fram­ställningen är onödigt bökig
belagt sedan 1940