SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`kläxa substantiv ~n bakläxor bak|­läx·anskol­uppgift som inte lösts tillfreds­ställande och där­för (delvis) får göras om pedag.ofta bildligtut­redningen fick bakläxa på del­betänkandet(få ngt) i bakläxa, bakläxa (i/på ngt)sedan 1843; 1873 i bildlig bemärkelse