SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ban substantiv ~en ~ar ban·enplant härdat under­lag för arbets­stycke på smidesstäd verkt.JFRcohyponympen äv.slagyta på hammare eller slägga sedan 1836av lågty. ban ’den flata delen av hammar­huvudet’; ev. samma ord som 1bana