SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ba`neman substantiv ~nen banemän, best. plur. banemännen bane|­mann·enperson som dödat viss annan person samh.yrk.polisen letar än­nu efter stats­ministerns banemanäv. bildligtföre­tagets banemanhan har varit NN:s baneman i flera av de senaste turneringarnangns banemansedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. banaman